En bokmals bekännelser

Skitbok, skitfilm.....det är såna böcker och filmer som gör att tårarna bara sprutar.  Vaknade till på soffan vid tre i natt, med datorn och teven på....lägger mig i sängen och försöker somna, lönlöst..... Tar fram Yarden och läser ut den. Boken är bra, beskriver dagens samhälle med bemanningsföretagens timvikariers osäkra vardag. Författaren beskriver sitt eget liv, hur han tvingas slita hårt på Yarden, för en låg lön, med barn att försörja. Hur han när sonen säger att han vill ha något som kostar flera tusen, tar honom till barndomens kvarter där han tillsammans med sina fyra syskon växte upp med en mamma som var schizofren. Boken är gripande och ger en bra bild på dagens samhälle. Yarden är en tunn bok, lätt utläst och därför tar jag en av böckerna i min stora bokhög. Skitboken....som inte är nån skitbok. Boken är en gripande skildring av en döende flickas sista tid. Augusti 2008 får Regine reda på att hon har leukemi, hon är då 17 år och ska börja andra året på gymnasiet.

För några år sedan bestämde min kompis Micaela och jag oss för att åka drygt två veckor till London och Dublin. London har vi båda varit i flera gånger så det var inget riktigt nytt under solen. Men Dublin var nytt och spännande för oss båda två. Innan vi åkte läste vi båda på om sevärdheter i staden och om det irländska livet. Redan tidigt började jag fantisera om den mystiska ön Eire, jag läste böcker om landet och köpte ett år en bok om landet på bokrean. Den boken har jag kvar och tittar i ibland. När jag läste Turism och reseliv i Avesta så skulle vi göra en presentation om ett turistresemål där man talar engelska. Jag valde Dublin - eller Baile Atha Cliath. För att återgå till besöket i Dublin så besökte Micaela och jag Trinity College och besökte det lilla museum som The Book of Kells förvaras i. I muséet finns flera antika böcker från Irlands historia. Alla vackra och mycket sköra. The book of Kells på Wikipedia Irland har länge fascinerat mig och många av mina favoritf

I morse gav jag upp, det händer inte ofta men även en bokmal måste ge upp en bok ibland. De dödas samtal av Reginald Hill fångade tyvärr inte mitt intresse, den var svårfångad.... så i morse gav jag upp och läste sista kapitlen för att få veta slutet, slutet var rätt oväntat ändå. Det här med att böcker inte fångar intresset är rätt vanligt, det finns ju många sådana som man släpat hem under åren. Måns Kallentoft är en författare som många gillar, jag läste en av hans böcker och kastade den åt sidan. Jag gillar absolut inte alls hans berättarstil och kan inte läsa fler av honom. Det är synd eftersom många pratar så gott om honom. Men nån gång kanske de filmatiserar hans böcker också, precis som de gjort med så många andra svenska deckarförfattare. I mitt sovrum ligger nu 14 böcker och väntar - herregud - hur blev de så många? Jo, men många av dem är tips från er läsare och många har jag själv hittat och velat ha. Hovleverantörens reservationssystem är utmärkt, på nåt sätt

När dagarna visslar förbi och man har mycket att göra får man göra prioriteringar. I det här fallet betyder det att böckerna får ligga till sig. Sen sista har jag i alla fall avslutat "Arvet från Stonehenge". Boken är bra, men kanske inte riktigt lika bra som da Vinci-koden som den säger sig vara lika bra som. Handlingen utspelar sig i nutid, precis innan sommarsolståndet. Gideon Chase får ett meddelande om att hans far tagit självmord och åker till hemstaden för att ta hand om bestyren kring detta. Han snubblar in i faderns hemlighet, att pappan var Hengemaster i det brödraskap som dyrkar Stonehenge. Det skrivs mycket böcker om hemliga brödraskap och för att vara en av dem är boken kanske lite tam. Har läst många mycket bättre, kommer dock inte på någon av dem nu. Jag minns när jag läst ut da Vinci-koden, ville ha mer Dan Brown, läste de andra tre utgivna böckerna, då på engelska och jag måste säga att böckerna förlorar lite av sin tjusning när de översätts till sven

När jag var yngre började jag läsa Maria Langs deckare, upptäckte dem när jag jobbade på stadsbiblioteket i Sala. Blev rätt förtjust i Christer Wijk som huvudperson :) Maria Lang (Dagmar Lange) skrev väldigt underhållande böcker om den lilla staden Skoga (hennes födelsestad Nora) och Christer och hans bekantskapskrets. Det är inte alla författare jag brukar ta reda på bakgrunden om men jag minns att jag läste om Dagmar och hennes mödor att bli författare och hur hon jobbade som rektor på en flickskola. Lite kul är väl att veta att hon är Västeråsare från födseln :) Kan inte säga att jag minns alla böcker jag läst av henne, kan nog inte recensera någon av dem, men de är i alla fall superaktuella just nu då en av böckerna filmatiserats och visas på bio. Nånstans i min källare finns Mörkögda augustinatt. Nånstans i hjärnan där man sparar hur man upplever sina bokhjältar och bokhjältinnor så finns "minnet" av Christer Wijk....inte har jag då gett honom Ola Rapace utse

När jag läser om Mma Ramotswe, Mma Makutsi och deras familjer och bekanta mår jag bra. Alexander McCall Smith skriver lättsamt och roande. Titeln på mitt inlägg idag är taget från boken, det är namnet på ett av kapitlen och syftar till ett citat i boken. Alla kapitlen har roliga namn - namn som gör att man blir sugen på att ta reda på varför AMS valt just det.  Limpopos akademi för privatdetektiver är den senaste boken i serien om Damernas detektivbyrå, och in facto bok nummer 13. Det känns som igår jag började läsa bokserien, men det måste ha gått många många år ;) Några år efter att AMS (får det er att tänka på nåt annat?) skrev om Mma Ramotswe och hennes vänner började han skriva om Isabel Dalhousie och filosofiska söndagsklubben.  Han skriver också om invånarna på Scotland st 44, och alla dessa böcker är skrivna i samma lättsamma och roande ton. Jag gillar författaren och hans berättarstil!! Jag gillar också att han skriver om sitt hemland Botswana och sin nya hemstad Edinb

För många år sen fick jag 6 st gamla fina uppslagsböcker av en nära släkting. Böckerna är nu nästan 100 år gamla det första bandet är utgivet 1926, jag brukar tänka på hur mycket som ändrats i vår historia sedan dess. Det sjätte bandet skrivet om världskriget, det som då fortfarande var det enda som varit. 1926 var min mormor 4 år, hon skulle uppleva nästa världskrig och måste ha fått höra av sin far om hur det första varit.  1926 var min farfar 5 år, och han skulle så småningom bli inkallad till finska vinterkriget och vara med om världshistoria han också. 1926 var min farmor 11 år, hon hade då upplevt första världskriget, som spädbarn, troligtvis mindes hon inte vad som hände.  Jag tänker numera hur dum man var som inte frågade mer om hur det var att växa upp i den här tiden, hur de hade de i tider av krig och oro. Det jag vet har jag läst mig till, historia är intressant och kommer alltid locka mig. Jag har sporadiskt läst i böckerna, fascinerats av det ålde

Har precis läst ut "Den grymmaste månaden" av Louise Penny, en mycket underhållande deckare, som vanligt med Gamache som huvudperson, även denna gång i Three Pines :) Boken börjar under långfredagens festligheter med äggletning och picknick och fortsätter med ond bråd död i det förfallna Hadley-huset. Det hus som i de tidigare böckerna spelet stor roll.  Louise Penny fångar in atmosfären i lilla Three Pines, gör det till vår stad och staden blir levande i hennes böcker. Vi lär känna våra vänner från de tidigare böckerna lite mer och vissa ouppklarade saker får sin förklaring.  Jag riktigt längtar till nästa bok!!! I boken finns ett citat av T.S Eliot och det är temat på boken. "April är den grymmaste månaden, den driver syrener ur den döda marken, blandat med minne och åtrå". Citatet diskuteras i boken och personerna tänker på hur solen lockar fram knoppar och hur dessa knoppar dör när frosten kommer. Hur skört livet är, för både människor, djur och växte

Dagarna känns korta när man har mycket att göra - böckerna ligger liksom och blänger på en och säger "läs mig, läs mig". Den bok jag började på i måndags är fortfarande inte utläst. Det är den senaste boken av Louise Penny "Den grymmaste månaden" och verkar mycket bra och vad passar bättre till en bok som handlar om påsken än en flaska påskmust. Det om något borde väl hjälpa till att bota den förbenade huvudvärken jag fått. Jag har böcker som väntar hos hovleverantören och en halv miljon hemma. Helgen får bli min räddningsplanka - jag får försöka beta av ett gäng nu. På återseende mina kära läsare!

Boken jag läste ut i söndags morse, Texas på liv och död, fick mig att tänka på mina egna värderingar över brottslingar och domar. Av en slump? hade jag vid mitt senaste besök hos hovleverantören plockat med mig en bok från snabblån hyllan – Mördaren i folkhemmet. Ska inte säga att jag inte läste på baksidan, det gjorde jag men tänkte väl inte mer på det eftersom jag trodde boken om Texas var mer en vanlig historiebok. Mördaren i folkhemmet handlar om Olle Möller, en helt vanligt arbetare i Stockholm som, ja i brist på andra bättre ord, oskyldigt och rättsvidrigt anklagas för mord på 10-åriga Gerd precis innan andra världskrigets utbrott. Stockholmspolisen känner pressen att lösa mordet på Gerd och fast alla vittnen säger att mannen de såg röva bort Gerd inte alls liknade Olle så fälls han för mordet på henne. Tio år senare släpps Olle från Långholmen och börjar ett nytt liv. Sigrid som han gifte sig med under fängelsestraffet har lämnat honom och gift om sig, dottern minns honom

Häromdagen när jag besökte biblioteket och lånade en bok "Texas, på liv och död" tänkte jag mig att det nog var en bok om Texas genom tiderna. Visst, vi får reda på en massa om staten Texas, men inte på det sättet jag trodde. Författaren Lars Åke Augustsson har skrivit en bok som berör mig, när jag började läsa boken idag kunde jag inte släppa den. Jag har aldrig varit mycket för politik, aldrig satt mig in i hur rättsväsendet fungerar (förutom det som finns i de deckare jag läst) och framför allt inte i hur de olika delstatslagarna i USA fungerar. LÅA beskriver Texas, som större än Sverige och Finland ihop, och bara det får en att ana komplexiteten, han berättar bakgrunden och Texas historia blandat med historien om Anthony Graves, den svarta man som anklagades för att ha mördat flera män, tillsammans med sin släkting, en släkting han inte ens visste om och helt mot sitt nekande. Trots att denne släkting vid sin rättegång säger att han varit själv vid brottet, döms Antho

När jag för några veckor sen fick tipset av Micke om bokserien så visste jag inte vad jag skulle vänta mig. SciFi är ju en speciell genre och vad som helst kan hända. Som jag tidigare skrivit om första boken så utspelar sig böckerna runt år 2500, med Gilbert Gosseyn som huvudperson.   Böckerna är lite naiva i sitt språk, lättlästa men ändå geniala. van Vogt skrev dem på 1940-talet innan Star Wars, Star Trek och alla tv-serier började visas. Hans tankegångar om att färdas långa sträckor på kort tid är fantastiskt, det är nåt som måste ha gett många författare inspiration. Jag ska inte skriva så mycket om vad böckerna handlar om, utlämnar för mycket av handlingen då, men jag tycker nog att slutet är lite konstigt. Hjälten överlever såklart och får sin "prinsessa" men det finns många obesvarade frågor. Vad hände med Gosseyn-2 och kommer det bli en Gosseyn-4?  Jag har förstås läst bättre SciFi böcker men jag är glad att jag har läst dem :) Tack Micke för inspirationen!!

Häromdagen fick jag ett sms från min hovleverantör om att jag hade fått hem ett fjärrlån på Spelarna och Noll-A.  Strax därefter plingade det igen och jag hade fått Reginald Hill också :)  Det är lite frustrerande att inte hinna ner och hämta ut dem samma dag men det är nackdelen med välfyllda marskvällar :) Idag passade jag på att gå runt och botanisera i vårt fina Stadsbibliotek, skulle leta reda på några böcker jag fått tips om av två kollegor, Yarden och Stål. Dessa hittade jag inte fast de skulle finnas inne.  Istället promenerade jag över bron och in på fackavdelningen där bibliotekets bokklubb finns, plockade åt mig en bok som heter 1974 och som lät trevlig på baksidan - baksidetexter måste attrahera mig för att jag ska låna hem böckerna. Mittemot bokklubbbens hyllor finns hyllorna för ny facklitteratur, där hittade jag en bok om Texas historia, en om Åbo 1812 och en bok som handlade om fattigdom utan gränser.  När jag gick tillbaka över bron kände jag min väska tyngas a

......vad skriver man om då? Hur många hyllmeter med böcker man har eller om man sorterar böckerna efter storleksordning eller i bokstavsordning? Hur gör ni? Jag sorterar gärna mina böcker i alfabetisk ordning per författare men följer det inte slaviskt utan kan ställa in dem efter storlek eller rent av efter tycke och smak den dagen :) Har ett gäng pocketböcker på en hylla långt ner - de tycker systerdottern om att leka bibliotek med :) Eftersom hon tidigare inte kunnat läsa titlarna har vi fått beskriva hur boken ser ut. "Jag vill låna en bok med en hund på" eller "jag vill låna en som handlar om glassar". Jag längtar till hon blir lite större så jag ska inviga henne i böckernas värld lite mer. Hon gillar att läsa men har väl inte riktigt läst nåt avancerat ännu.  Har börjat fundera på vilken bok jag skulle köpa till henne. Bröderna Lejonhjärta? Mio min Mio? De är lite sorgliga så jag kanske tar nån goding från källaren :) Rensade lite där häromdagen och

Efter några slöa dagar med lite favoriter i reprisböcker, i väntan på något nytt, så surfade jag runt på SVT och hittade till Veckans brott. En av bilderna som visades upp var tagen för länge sedan. Helt plötsligt dök Stieg Trenter upp i mitt huvud och jag fick början till dagens lilla bloggessä. Stieg Trenter skrev deckare med fotografen Harry Friberg, alltid med näsan i blöt för sin vän Vesper Jonsson, kriminalintendent vid Stockholmspolisen. Har ni inte läst någon av böckerna så tycker jag att ni ska göra det, de kan tyckas vara lite banala så här 60 år senare men jag tycker ändå ni kan försöka ta er igenom någon av dem. Medan jag skriver detta kommer jag ihåg när jag läste om den rätt skurkaktige studierektorn Jan Bertilsson som bakade in pengar i bröd :) Läste böckerna innan de kom ut som film, idag skulle väl Jan Bertilssons brott knappast gå osökt förbi men....jag minns att jag tyckte böckerna var bra. Fler svenska tidiga deckarförfattare, Sjöwall & Wahlöö, de som skre